Nu ska jag strax åka mot Örebro för mitt NÄST SISTA besök hos psykologen. Känns bara bra! Inte att åka dit, för det hade jag helst struntat i, men att jag snart slipper åka in dit! Tänker väldigt ofta på hur tacksam jag är för att jag med en jävla massa vilja tog mig från anorexin helt på egen hand. I början kändes det helt hopplöst när jag fick de fina "råden" från L att "det är bara att bestämma sig och äta". Vad är det för hjälp? Det vet man väl för fan att det "bara" är att äta, det behövs ju inga högskolepoäng för att räkna ut det. Jag kände mig ju bara värdelös som hade så svårt med det där "enkla". Först när jag var ledig över semestern lyckades jag, på mitt eget sätt bli frisk och det är jag så nöjd och stolt över. Jag är glad att jag är så nyfiken och intresserad så jag klarar av att samla information som gör mig trygg och helt säker!

 

Jaja.. har suttit och sitter fortfarande och tittar på konståknings EM. Jag är så fascinerad! De är så VACKRA! Som små älvor som flyger fram! Älskar smidigheten och det graciösa! Otroligt mäktigt. Vet inte exakt när svenskorna åker, men lär väl ska missa det för ett högst troligt meningslöst samtal.

 

Vad ska ni göra idag?