Jaha, då är jag hemma från eriksbergsgården. Jag var nära till gråt under hela jäkla samtalet och kände verkligen inte för att prata. Först upprättade vi en ny vårdplan och jag sa ÅTERIGEN att jag vill få en utredning! Lina sa att jag ska prata med Theresa (läkaren) om det och med henne har jag en telefontid den 30e, så jag får ta upp det med henne då helt enkelt.

 

Vi läste igenom den gamla vårdplanen och L menade att vi kommit långt och jag kände bara "VI?!", jag vill nog ändra det till att jag har kommit långt. Det är jag som helt på egen hand har tagit mig ur ätstörningen då jag anser att jag inte fick särskilt adekvat hjälp därifrån utan snarare blev mycket sjukare. Jag har följt min egna känsla och gjort som jag vill, det jag mår bäst av. Jag har inte direkt följt några av deras råd för att vara ärlig, jag vägrar äta enligt matschema då jag inte ser det som friskt och jag äter inte massa socker och gluten för att jag mår dåligt av det, och vet ni? Det fungerar, för MIG! Det går att bli frisk utan att följa deras rekommendationer. Alla är vi olika och vi alla äter på olika sätt och vis. Enligt mig finns det inget som heter "normalportion", folk kan försöka tjata i mig att det visst "måste" vara så och så vidare, men nej! En normalportion enligt mig är att äta tills jag är mätt, sen skiter jag fullständigt i om det blir åtta, eller tolv köttbullar. Hur tusan ska man bli frisk om man fortsätter fokusera på "rätt" mängd? Såklart att vissa måste ha riktlinjer, det förstår jag, men det jag inte förstår är varför saker och ting inte kan anpassas efter person i stället för en massa förlegade kostrekommendationer? Jag har tyvärr hört om många som nekats hjälp då de inte äter "rätt" enligt vården. Fan, det finns INTE bara ett sätt, lyssna på individen i stället för att bli stötta för att det inte passar in i er mall.. Märks det att jag är grinig eller? ;)

 

Nu tappade jag helt tråden här, så... I den nya vårdplanen skrev vi att jag ska bli frisk från depressionen. Tack för den! Lina frågade hur vi skulle göra och jag svarade att jag faktiskt inte vet, jag sa även att jag är väldigt medveten om allting, så det hjälper faktiskt inte att bara sitta prata om saker jag redan vet. Det hjälper inte och jag behöver nya infallsvinklar. Jag sa även att det faktiskt är därför jag har sökt hjälp! Kände mig rejält på hugget, jag är så jävla trött på allting!! Fick till svar att det enda jag kan göra för att ta mig ur depressionen är att komma ut och göra stimulerande saker, men det är ju för fan det jag redan gör!! Jag dansar två gånger i veckan (så ofta jag orkar i alla fall, oftast blir det dock en), jag pluggar spanska en gång i veckan i grupp och varje dag på egen hand och jag anmäler mig till olika masterclasses inom dansen. Vad ska jag göra mer? Börja springa marathon, bestiga ett berg eller slå knut på mig själv?

I alla fall så fick jag nåt jäkla papper där jag ska skriva i dag för dag och två timmar i taget vad jag gör om dagarna och hur jag mår......

 

Nu ska jag gråta och tjura lite till. Sorry för mina otroligt negativa inlägg!