Ångest och dans!
Publicerat den
Fasen vad svårt allting är när min känsla säger att ALLTING beror på vikten och bmi. Jag är rädd för att jag ökat mycket i vikt och nu troligtvis är normalviktig. Jag är rädd för att bara bli utkastad i verkligheten igen på grund av det. Det känns som att jag blir straffad för att jag gör rätt. Förstår ni hur jag menar?
Jag vill verkligen orka, men jag försöker acceptera att jag faktiskt inte gör det. Mycket energi går åt till att våga äta, ta hand om mig själv och vila när det behövs. Jag vill verkligen klara av att leva ett vanligt liv, men jag behöver tid! Hur ska jag kunna må bättre när jag ALDRIG kan slappna av? Dessa förbannade datum gör mig såå stressad, jag tänker hela tiden att jag måste vara frisk till det datumet vilket gör att jag bara mår sämre och sämre, för jag mår INTE bättre! Någon som har något tips för hur jag ska hantera det här? Tycker jag tar upp det här med L varje jäkla gång, men ingenting kan få mig att släppa oron och stressen...
Jag stack faktiskt iväg och dansade förut, men fy sjutton vad det tog emot, men jag kan inte låta anorexin hindra mig. Jag vill inte bli isolerad igen!! Jag MÅSTE bara acceptera att min kropp är mycket större nu, jag menar, vad fasen kan jag göra annars? Jag vägrar gå tillbaka till svält och hets, det är inte ens ett alternativ.
Dansen var i alla fall rolig som vanligt. Körde först zumba en timme och direkt efter burlesque! Alltså det sistnämnda var så GALET kul! Jag är typ den mest klumpiga ever och här skulle vi dansa på vingliga stolar och "ramla ihop" sexigt på golvet och jag garvade så jag vet inte vad. Kände mig toksexig, eller inte! Trots min klumpighet gick det bra och det var verkligen KUL! Har anmält mig till höstterminen nu, så på tisdagar blir det zumba och på onsdagar burlesque! LOVE IT!
