Herregud, det känns verkligen som att det enda jag gör just nu är att gnälla, gnälla och gnälla lite till.. 

 

Besöket hos L idag gick bra. Det var dock otroligt jobbigt då vi kom in och pratade om delar av min barndom. Vissa av de här sakerna är extremt känsliga för mig så tårarna brände bakom ögonlocken och jag fick blinka hårt och ofta för att inte börja gråta. Det hade dock onekligen varit skönt att kunna släppa ut känslorna, men jag har såå svårt med det.

 

Vi pratade även en del om det här med vikten, L sa att för hennes del är det inte alls viktigt, men hon misstänkte att min läkare skulle tycka det var desto viktigare. Hon skulle dock resonera med henne. L tyckte även att det kunde vara en "bra" grej att "vänja sig" vid vågen och bara acceptera att det är siffror. Här vart jag faktiskt aningens upprörd (det är inte så vanligt att jag blir det utåt). Enligt mig finns det ingen som helst anledning att träna på att stå på en våg? Det är ju inte så att min fobi för vågen allvarligt kan skada mig själv och mitt liv liksom. Vilka friska människor ser det som nödvändigt att stå på en våg? Det är ju verkligen inget måste här i livet och jag kan inte för mitt liv se varför det på något sätt skulle gynna mig. Jag känner mig själv bäst och jag VET vad vågen gör mot mig. Jag har kommit så pass långt att jag inte vill riskera allting bara för att "vänja mig" vid att väga mig? Jag ser och vet att jag gått upp i vikt vilket vem som helst kan se, varför måste jag veta exakt vad jag väger? Huvudsaken enligt mig är att jag får en normal syn på mat och att kunna äta normalt. De där förbannade siffrorna bara förstör för mig och de borde väl vilja att jag ska gå åt rätt håll? 

Allt det här, i stort sett, sa jag till L och hon skulle som sagt prata med T. Jag är aldrig den som sätter mig på tvären, men vill de ha en vikt ändå tänker jag fan vägra! För första gången i mitt liv vill jag sätta ner foten!

 

Något vi mer pratade om var eventuell diagnos. L frågade om jag funderat på om jag har ADHD och ja.. Det kan man ju säga att jag har funderat på och tror. Lite intressant att hon tog upp det utan att jag sa något. Jag själv har misstänkt, bland annat, det ganska länge men aldrig nämnt det för någon.