Tack så mycket för era hållna tummar! Jag har sagt det förr och jag säger det igen; ni är BÄST!!
Var så galet nervös imorse när klockan ringde, fy! Lyckades släpa in mig i duschen efter att jag snabbt konstaterat att, nej jag luktar INTE gott! Åkte vid åtta och var så nervös att bilresan in bara tog 25min (!!). Hade alltså som vanligt massa dötid att slå ihjäl, stannade därför kvar i bilen och försökte distrahera mig.
Linas och mitt samtal var bra. Vi pratade mest om min osäkerhet, min rädsla och min konst att heeela tiden måla fan på väggen. Hon sa att det spelar ingen roll vad någon säger till mig, jag lyckas ändå ha ett negativt svar på det och det var verkligen att slå huvudet på spiken, minst sagt!
Jag berättade även för henne att jag tänkte säga nej till vågen och hon uppmuntrade mig och sa att det var bra av mig att lyssna på mig själv och välja det som känns rätt för mig. Jag var dock (såklart!!) säker på att Theresa skulle bli arg..
Väl inne hos Theresa togs det blodtryck som var stabilt, pulsen däremot var skyhög som vanligt (92). Efter det frågade hon om hon fick ta en vikt och jag svarade bestämt nej! Och vet ni, hon accepterade det, men berättade en del om varför de gärna vill ha vikt, jag höll dock fast vid mitt nej och där växte jag några meter. Tänk att JAG faktiskt klarade av att säga nej, dessutom ett riktigt nej, inget halande! Nöjd tjej!
Samtalet gick bra, jag ska börja med ny medicin (cipralex). Vi fortsätter alltså i SSRI spåret för att se om en annan variant kan fungera bättre än Sertralinet har gjort, så vi inte bara utesluter en hel grupp på en gång.
Förresten, en av orsakerna till att de vill följa vikten är för att se att den inte rusar upp alldeles för snabbt. En del av mig tänkte direkt att jag har blivit FÖR tjock, men den mer logiska jag tänker att det bara är deras standard för att förhindra en eventuell hetsätning. Jag hetsäter inte i nuläget och har inte gjort på väldigt länge, ju mer bra mat jag äter, desto lättare går allting! Sen tänker jag att så länge jag inte upplever min matsituation i nuläget som problematisk på något sätt så är det ju antagligen bara normalt att gå upp i vikt, för jag menar, vad tusan skulle de göra om de ansåg att jag ökat "för snabbt"? Tvinga mig att minska på portionerna? Nej tack, det betyder bara att stanna kvar ytterligare i ätstörningen för mig!
I alla fall är jag fortsatt sjukskriven till mitten av januari, efter det får vi se om jag ska börja arbetsträna. Jag hoppas verkligen att jag ska orka! Jag vill leva ett normalt liv igen, jag är så jäkla trött på att må såhär verkligen! Det suger musten ur mig totalt...
Theresa nämnde även hur sjuk jag såg ut sist jag var där. Att jag hade konstig färg i ansiktet (gulaktig typ) och jag var sjukligt underviktig!
Lite lustigt och otäckt att jag inte kunde se det på det viset. Jag tyckte jag såg relativt normal ut, vilket jag uppenbarligen inte gjorde. Jag tänkte att jag inte var märkvärdigt smal. Läskigt vilken syn man får på sig själv i den här sjukdomen! Idag är jag betydligt rundare i ansiktet och min kropp mår antagligen mycket bättre. Tanken på att jag aldrig mer kommer bli sådär smal igen är stundtals skrämmande, MEN såklart mår jag bättre av att äta och inte långsamt döda mig själv!
Cykel Styre