Jag pallade inte åka in till ÄS enheten själv så mamma var snäll och följde med som sällskap! Åkte alldeles för tidigt som vanligt. Får alltid för mig att det kan hända något på vägen som stoppar upp trafiken eller att det möjligen skulle vara jordens kö vid jet när jag skulle tanka. Det var dock flyt på vägen och ingen kö vid jet, framme i Örebro vid 14.45 (hade tid 15.30). Satt kvar i bilen i kanske tio minuter, gick in och gick på toa och satte mig sen i det där jäkla väntrummet. Gud vad jag (ibland) hatar att sitta där, kan liksom inte sluta snegla på de andra och massa dumma tankar sätter fart i huvudet på direkten.

Fick komma in tidigare så hann inte sitta i väntrummet mer än kanske fem minuter på sin höjd. In i behandlingsrummet, förnedringen att behöva klä av sig, långsamma steg upp på äckelvågen och... ja, vad ska jag säga? Minus, minus, minus... Oj, var det enda jag fick ur mig. Jag var bombsäker på att vikten skulle ha skenat uppåt eller åtminstone vara ungefär detsamma som sist (en stor del i ätstörningen, jag är "bombsäker" på att jag blivit stor varje gång jag ska ställa mig på vågen).

Mitt blodtryck var ganska lågt, brukar ligga lågt, men idag var det något i underkant även för mig (Tror jag hade 90/55mmHg) Pulsen däremot var högre än den brukar och låg på 66.

 

Tankarna och rädslan är rätt stor nu, det sades ingenting särskilt idag, men jag är livrädd för vad min psykolog ska säga nästa gång jag kommer dit.