Runt fem tiden kände jag bara: Neej, jag kan inte sitta här hemma, svettas halvt ihjäl och tycka synd om mig själv för att jag är ensam! Termometern visade på 34grader i skuggan och jag drog på mig bikini, packade handduk, en bok och dricka i en påse. Plockade med mig råttorna och drog iväg SJÄLV till Bratta! Det är så otroligt fint där, älskar verkligen den fridfulla känslan platsen ger. Bara massa skog och nästan helt stilla vatten och en kvällssol som var otroligt varm. Satte mig på stenarna, på en fleecepläd och bara njöt. Fick vänta lite med badandet då en båt hade lagt till vid "stranden", dock åkte de rätt snabbt så då tog jag mig ett dopp! Fantastiskt varmt i vattnet, inga problem alls att komma i. Tvättade håret och simmade omkring ett tag, kände mig bara så levande och fri! Att tvätta håret i sjövatten är bland det bästa som finns, delvis för att håret blir otroligt lent och delvis för att det kastar mig tillbaka typ tjugo år i tiden då vi alltid tvättade oss i sjön vid sommarstugan!

 

Efter att jag hade badat klart fick sig råttorna en omgång med schampo. De fick simma ett par omgångar för att skölja bort det. När jag satt där på botten i vattnet, skrattade högt och log på riktigt kändes det bara fantastiskt. Jag känner glädje igen och jag känner mig avslappnad! 

Balanserade på stenarna längst vattnet tillbaka till min plats, bara satt där och njöt, ville verkligen inte åka hem, allting kändes bara så bra för en stund! Min mage putar värre än någonsin, men det enda jag tänkte var att det inte spelar någon roll. Hur kan en mage spela någon roll när det finns så vackra platser?