Trögo
Publicerat den

De senaste kvällarna har jag känt mig sjuk med obehag i halsen och febertryck i ansiktet. Det har dock inte blivit något av det, så ingen aning vad det beror på!
 
Har förutom att känna efter om jag är sjuk eller inte pluggat lite spanska. Fick storhetsvansinne häromdagen när jag kunde läsa en instruktion på spanska nämligen och kände i och med det att jag måste underhålla. Är dock så förbannat trög av någon anledning. Ingenting fastnar! Det spelar ingen roll om jag sekunden innan sett ordet för när det kommer på nytt är det helt plötsligt helt nytt igen och jag får liksom inte ihop bokstäverna. Jag blir så trött på mig själv och får ännu mer huvudvärk! Oftast är det här för mig och rätt som det är bara släpper det och då är det helt plötsligt jäkligt självklart och sen sitter det som berget. Jag har mitt sätt att lära mig, typ ramsor och liknande, men just nu tycks det inte fungera alls förutom ett ord här så jag kan dela med mig av mitt tänk för att minnas och koppla ihop. To sit down = sentarse blir "sända arslet till stolen", alltså send(t) ars(l)e. Då tänker jag på det varje gång jag ser ordet som ska översättas, Haha.
Sån här teknik använde både jag och Anna när vi pluggade ihop roligt nog. Minns fortfarande vissa ramsor och med det orden på grund av det, haha.. Till exempel: Peter Metar Anna Telefonerar en Kines (profas, metafas, anafas, telefas och cytokines).
Ja, jag pluggar engelska - spanska. Tycker det är lättare och mer logiskt, dessutom bättrar jag på engelskan samtidigt och det är ju aldrig fel! 
 
Gud vad jag svamlar! Nu ska jag tvätta ansiktet, klä av mig och krypa ner i sängen. Godnatt! 



Lite hopp igen! ♥
Publicerat den

För första gången på länge känner jag faktiskt hopp! Dessa underbara, skickliga människor jag på sista tiden har pratat med (och som kommer fortsätta vara "mina") har till en stor del fått mig att sluta känna mig så jävla misslyckad, värdelös och hopplös och det på den lilla tid jag haft med dem. Att få höra "oj, det låter jobbigt!", "Det är svårt att bryta, det är inget man gör i en handvändning" kanske låter negativt i vissas öron, men för mig är det rena drömmen att höra ärligt talat! Ni vet ju hur trött jag är på att höra "det är bara...." osv. Den starten på en mening HATAR jag, för det är inte BARA. Jag känner mig så jävla dålig när folk ska lägga sig i och berätta för mig att jag "bara" tänker och gör lite fel. Som om jag bara är svag och helt enkelt inte klarar att leva på "rätt" sätt liksom. Det är så jäkla skönt att höra att jag inte är helt jävla knäpp och hopplös, att få höra att jag har en hel del att jobba med, men att samtidigt känna att det faktiskt finns människor som tror på mig och det GÅR även om det säkert kommer bli förbannat svårt är som att lyfta bort en stenbumling från axeln typ, hehe.
 
Bara för att jag mår dåligt ÄR jag inte dålig och det känns mer och mer som en sanning nu. Passar på att fälla upp (säger man så?), hissa upp, kanske, seglet medan jag har medvind här! Det kommer bli bra! Jag tror på det nu!
Har varit och handlat här förut idag och träffade på en bekant som berättade att alla hennes jobbkamrater älskar min bästis (Min bff jobbar som sjuksköterska i kommunen just nu) och jag blev så jädra stolt!! Min fina, underbara BFF ♥ Hon är bäst, min superhjälte!! 
 
"Och jag gick ut en kväll för att känna lukten av våren. Och jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte.." Håkan Hellström! Också kärlek på hög nivå.
 
Med vänlig hälsning /en något upprymd, lite halvknäpp människa



Telefonsamtal
Publicerat den

Wow! De verkar verkligen vara hur bra som helst på rehab här! Pratade precis i telefonen (jag svarade för att jag visste att hon skulle ringa!) med en kurator som var helt fantastisk! Jag babblade konstant i fyrtiofem minuter (med pauser för andning typ, haha). Hon lyssnade verkligen och förstod de bekymmer jag beskrev och då blev jag väldigt pratsjuk och kunde inte sluta! Nu är jag helt uppvarvad här bara för det. Mellanläge...vad är det?
 
Jo, tillbaka till att de verkar så bra. Jag kommer ha ett helt team runt mig (läkare, koordinator/samtalskontakt, kurator och arbetsterapeut) som kommer hjälpa mig med diverse saker. Inom kort kommer vi tillsammans träffas för att göra upp en rehabplan. Kuratorn sa att vi nog absolut INTE ska fokusera på prestation för att jag har redan bevisat att jag kan prestera och det alldeles för mycket då jag är extremt högpresterande och kan inte längre hantera all press och alla krav jag har på mig. Kändes riktigt skönt att höra då jag hela tiden känner mig så dålig som inte mår bra och inte orkar/vill något. Jag orkar inte göra allting perfekt och då blir det krig i huvudet av alla "borden" och "måsten".
Tycker faktiskt att det här ska bli spännande! Kan nästan se framför mig hur jag en dag framöver ska kunna sålla bland mina tankar och nöja mig med att "bara" vara/göra något okej. Det vore helt underbart! Jag kommer aldrig kunna ändra mig själv, men kanske kan jag lära mig att hantera mig själv! Känna att jag är okej och att jag har rätt att må bra! Ja, det är framtidsdrömmar... Dit vill jag nå och dit SKA jag nå!


Tidigare inlägg Nyare inlägg