Trist uppvaknande
Publicerat den

Det är inte ofta jag brukar vakna om mornarna med ångest, men idag gjorde jag det! Det är som att allt bara rann över mig igår. Det blev för mycket helt enkelt.
 
Jag har lovat mig själv att aldrig bli tjock igen, men vad gör man då? Fortsätter jag på något vis kontrollera maten så är det ju i stort sett omöjligt att bli frisk, då håller jag ju kvar mig själv i det sjuka och det är inte så jag vill leva. Det tar massvis med ork och energi och förstör livet ännu mer. Det är inte värt någonting att leva i en ätstörning, det är en fruktansvärd kamp med sjuka tankar och handlingar varje dag. Jag vet ju allt det här, ändå vill min hjärna försköna bilden, att vara smal är ju värt allt och så farligt var det inte. Nej, i början var det inte så farligt, det är sant. Kroppen hade reserver att ta av. Jag var sällan hungrig trots att jag knappt åt något, jag hade massor av energi, men den här lyckliga bilder försvann och jag orkade snart ingenting, jag blev till en levande zombie som undvek allt vad mänsklig kontakt heter. Jag vart extremt labil, värre än vad jag brukar vara. Jag blev manipulativ och ljög mer eller mindre ständigt. Jag förlorade all ork, orkade knappt gå i trapporna ens. Jag var hungrig ständigt och led något fruktansvärt av det till slut. Det värkte så mycket i magen att jag fick ligga ihoprullad till en boll för att stå ut. 
Jag måste påminna mig själv om dessa saker. Även om jag anser att det är snyggt att vara smal så är det faktiskt inte värt det lidande det innebär! Jag måste stanna kvar på den här friska banan, hur svårt och jobbigt det än är just nu! Jag får helt enkelt hoppas på att vikten och allt kommer jämna ut sig med tiden! Jag kan inte göra så mycket mer, att ge upp innebär att börja om helt från noll igen och det skulle om något vara jäkligt tufft!
Så är det ^^
 
Klockan fem idag ska jag till Hanna och fixa till mina naglar igen. De har växt ut ganska mycket i och med att jag är nagelbitare och dessutom trillade några av på löpande band för någon dag sen och det ser ju inte allt för snyggt ut. Lite osäker på hur jag ska ha dem den här gången, mörka ska de vara i alla fall! Jag skickade ett förslag nyss till Hanna, får se om hon kan göra något liknande :)



Jonna

Bra tänkt! Gå inte tillbaka nu när du kommit på rätt väg. Det verkar som det var det där byxprovandet som ställde till det för dig, tänk på att du är samma person nu som innan du provade de där byxorna, då tyckte du ju inte att du var så stor. Det är alltså känslan som lurar dig, kram

Svar: Ja, jag tror nog det var mycket det som spädde på ångesten. Jag vill ju helst inte gå upp i vikt, jag vet ju att jag har varit tvungen, men det blev så tydligt i och med jeansen och det vart hemskt jobbigt :(Kramar!
Nathalie



URL:


Maja

Jättebra att du fick det här uppvaknandet, för jag tror att det var behövligt.
Jag hoppas att min behandlare kan hjälpa mig att vakna upp ölite mer än vad jag gjort hittills - för jag är ju motiverad men allt går väldigt tungt just nu.
Kram! <3

Svar: Ja, jag tror det hör till lite att det är tungt och tufft, även om det är jobbigt och känns orättvist. Ibland behöver man nog påminnas om allt man håller på med för att få någon vändning! Kramar<3
Nathalie



URL: http://nolicedere.blogg.se


em

<3 STYRKA TILL DIG <3

Svar: Tack <3
Nathalie



URL:


S

DU har typ tagit dig ur en ätstörning utan massa hjälp, ja tror inget annat än att du kommer ta dig igenom denna svåra tiden också.
Så massa styrka till dig.
Kram

Svar: Tack gumman! Det betyder massor!Kramar<3
Nathalie



URL: http://ienluftballong.blogg.se/





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo