Idag har det varit en riktigt, riktigt tuff dag. Gjorde misstaget att dra fram måttbandet och mäta mig vilket jag inte gjort på evigheter och jag skulle absolut inte ha gjort det heller. På något vis kände jag ett behov att bevisa för mig själv att min viktuppgång inte är så illa som jag tror och det visade sig vara värre än jag trodde. Siffrorna fick mig att må så fruktansvärt, satt och grät här hemma över ett par siffror och kände mig helt värdelös!
Det är dock vid de här tillfällena jag kan märka hur långt jag kommit. Även om sånt här fortfarande är skitjobbigt för mig så är mitt tänk på en helt annan nivå, jag har fått tillbaka förnuftet! När jag var i svält fungerade inte mitt logiska tänk ALLS, hjärnan var invaderad av sjuka tankar och jag visste inte vad som var sjukt och vad som var friskt. Jag tog fel beslut hela tiden! Idag äter jag, TROTS den vidriga kommentaren häromdagen, TROTS att jag ökat massor åt alla håll och kanter. Jag har inte samma tankar längre överhuvudtaget. Tidigare kändes det fel att äta, det kändes som att jag gjorde mig en otjänst. Det kändes nästan som att jag gjorde något man inte får, något kriminellt. Jag fick dåligt samvete för att jag åt, skämdes.. Idag har jag ingen matångest på det sättet. Min ångest idag är mest över kroppen, men trots den ångesten så har den inte hindrat mig.
Det sjukaste (eller nej, FRISKASTE) jag tänkte på idag var att jag tänkte för en sekund att jag ville sluta äta, bara bli smal igen, men här kickade min kloka sida in, den här sidan som var dold när jag var som sjukast, den sidan jag inte ens visste hade växt. Jag fick en mottanke som var så klok, att jag inte skulle sluta äta för att jag behöver mat, för att det är normalt att äta, för att jag inte vill hamna tillbaka i anorexiträsket, för att jag inte vill börja om, för att det inte lockar mig längre. Det har alltid varit som att jag har två (eller fler) olika tankar. Kanske bara är jag som har så? Haha.. Men i alla fall förut var båda rätt negativa, smarta jag kunde tänka att jag måste äta, medan den andra delen av mig svarade mig med att jag var dum i huvudet och borde fatta bättre. Det är så svårt att förklara det här och det här är väl det bästa jag åstadkomma. Nu är det alltså helt TVÄRTOM. Det känns så positivt mitt i all ångest här hemma!
Ett problem idag är att jag fastnat i samma banor, jag äter samma sak varje dag och har gjort länge! Jag har gjort såhär för att jag har varit rädd att inte bli mätt. Det har känts tryggt att äta samma eftersom jag vet att jag blir mätt på det, dessutom fastnar jag lätt lite för mycket i sånt jag tycker är gott och då kan jag inte tänka mig att äta något annat för då går jag ju miste om det vanliga goda.
Jag misstänker dock att jag drabbats av proteinbrist på grund av det här. Jag har knappt ätit protein, i alla fall i den mängd jag borde äta. Jag har stor svullen mage vilket kan vara tecken på brist samt att jag samlar vätska i framförallt benen. Nu har jag bestämt mig för att göra ett nytt ryck igen och ordna upp kosten, så ikväll gjorde jag en tacotallrik med vitlökssås och egengjorda ostchips. Det är jobbigt att frångå det jag brukar äta. Det känns tomt och fel på något vis, men det går bra! Det är verkligen dags att jag tar mig själv ännu ett steg längre bort från anorexin!
En rejäl portion med tacos! Jättegott verkligen, men lite för mycket blev det. Nästan äckelmätt nu. Svårt det där med portionsstorlekar kan jag tycka. Tar jag för lite och fortfarande är hungrig har jag svårt att ta mer för jag tänker "det räcker". Tar jag däremot för mycket äter jag upp trots att jag känner att jag är proppmätt. Lätt att överäta på det sättet.. Jaja, jag dör inte av att jag är mätt nu. Kanske ska jag träna på att ta lite från början och hämta mer om jag behöver det?
Hihi..
ohdarlingimsosensitive.blogg.se